Akupunktur

Traditionell kinesisk akupunktur
I Kina upptäcktes för länge sedan att stimulering av vissa punkter på huden kunde påverka olika organ och funktioner i kroppen, och att man på det sättet kunde reglera olika störningar. (Samma upptäckt har för övrigt gjorts även på andra håll i världen, vilket resulterat i olika terapier.) Fram till i dag har ca 2 000 punkter, s.k. retnings- eller akupunkturpunkter, upptäckts. Av dessa är 360 relativt vanliga i behandling.

Utifrån denna erfarenhet av punkternas verkan sammanställdes teorin om ledningsbanor dem emellan, de s.k. meridianerna (chin). I dessa kanaler flödar chi eller qi, livsenergin. Chi finns överallt i kroppen, men är koncentrerad till meridianerna. Vid akupunkturpunkterna når denna energi kroppsytan och är mer tillgänglig för behandling.

Avsikten med akupunkturbehandling är att påverka energiflödet i kroppen: lösa upp energiblockeringar, leda bort överflöd av energi från vissa områden till områden med för litet energi. Målet är att nå energetisk balans.

De tidigast kända akupunkturnålarna var gjorda av sten eller stickor. Senare användes ben, bambu, porslin och olika metaller som t.ex. guld. I dag brukas framför allt tunna nålar av rostfritt stål med ett litet handtag av koppar. Ibland används också en liten hammare med flera små nålar fastsatta på huvudet.

Akupunkturnålen sticks in till det djup där "de qi"förnimmelsen uppstår. De qi betyder ungefär att nå qi (chi) och är en speciell känsla som uppstår då nålen träffar rätt på akupunkturpunkten. Beroende på vad behandlingen syftar till - dispersering (skingrande) eller tonifiering av energi - kan nålen stimuleras med olika roterande eller vertikala rörelser. Ibland tas nålen bort så fort de qi uppstått, ibland får den sitta kvar en tid.

Behandling med akupunktur ges efter diagnos enligt den kinesiska medicinens diagnostiska metoder (se Kinesisk diagnostik) och teorierna om yin och yang, de fem elementen m.m. Det finns olika sätt att behandla med akupunktur: från ren symtombehandling med hjälp av lokala punkter till en generell balansering av kroppens energier, vilket är den behandlingsform som brukar kallas klassisk akupunktur. Den traditionella akupunkturen används för förebyggande och behandling av en mängd fysiska och psykiska problem.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Auriculoterapi (öronakupunktur) innebär att behandla vissa punkter på ytterörat (auricula = öronmussla), vanligen genom akupunktur eller massage. Metoden att stimulera punkter på örat vid sjukdom är känd både från det gamla Egypten och den traditionella kinesiska medicinen. I den klassiska skriften Nei Ching står skrivet att alla meridianer möts i örat, och att det är samlingspunkten för alla energier. I Egypten användes öronbehandling bl.a. som preventivmedelsmetod: att skära eller sticka på vissa ställen på örat kunde leda till sterilitet. Hippokrates nämnde öronbehandling och ansåg att den kunde hjälpa vid ischiasvärk.

Den franske läkaren Paul Nogier myntade begreppet auriculoterapi och utvecklade den modernare varianten av metoden på 1950- och 60-talen. Nogier kom metoden på spåren då han upptäckte att patienter på hans mottagning som av behandlare i Algeriet hade blivit brända på ett visst ställe i örat mot ischiasvärk hade blivit av med värken. Nogier började då kartlägga sambandet mellan punkter på öronmusslan och olika organ och sjukdomstillstånd. Han presenterade teorin att hela kroppen finns representerad i örat, och att behandlingen verkar på reflexologisk väg. Örat återspeglar kroppen i form av ett uppochnervänt foster.

Andra franska läkare som arbetade med akupunktur intresserade sig för Nogiers teori och fortsatte utvecklingsarbetet. I dag finns både en fransk och en kinesisk skola inom auriculoterapin, med delvis olika punktlokalisationer I Kina har metoden i sin nuvarande utformning använts sedan 1956. Över 200 olika punkter på örat har lokaliserats, varav 73 är mest använda.

Den vanligaste behandlingsmetoden är akupunktur på örat. Här är punkterna mindre i diameter än de akupunkturpunkter som finns längs kroppens meridianer, samtidigt som de ligger väldigt tätt. Punkterna i örat kan letas fram på olika sätt:
- via elektroniska instrument som ger utslag då en reflexpunkt är elektriskt aktiv, vilket sägs indikera en störning i motsvarande kroppsorgan,
- örat kan vara känsligt för tryck på den punkt som behöver behandlas,
- örats utseende studeras med avseende på blåsor, sprickor, röda prickar etc.

Punkterna på örat används alltså både för att ställa diagnos och för behandling. Auriculoterapi (öronakupunktur) används som en förebyggande behandling, som understödjande medel vid avgiftning och avvänjning av olika beroendeframkallande medel samt vid smärtlindring, bedövning och behandling av störningar av olika kroppsfunktioner.